Turen upp till Sundebyn för att undersöka Melkers hand visade sig vara helt onödig.
Nu förstår jag varför sjukvården alltid har för lite pengar i börsen. Något så enkelt som lite kommunikation hade gjort att vi slapp fara hela vägen upp till Sunderbyn, överläkaren och hennes två (?!) läkarstudenter hade kanske kunnat rädda någons liv eller något annat viktigt om läkare gör.
Kanske tränat handskakningar, den ena läkarstudenten var värre än den andra, gummi händer är inte sexigt eller speciellt förtroendeingivande.
Men men nu ska var bara vänta på en remiss till Umeå för att göra ett exakt likadant besök ( tar ca 10-20 min) för att sedan fara ner igen för själva operationen.
Tjaa..effektivitet är nog inte deras ledord.
Men vi fick en väldigt mysig dag i Luleå med lite shopping istället, så inte en helt bortkastad dag.
Insåg att jag blivit en sådan där mamma som jag absolut inte trodde att jag kunde bli.
Hittade nästan inga kläder till mig själv (bara en kofta) utan mest bara till Melker.
Världen förändras.
Annars då? jo min mobil som jag har hämtat ut för andra gången den här månaden är fortfarande trasig!
Nu ska jag bara ha en ny, detta går bara inte.
Bästa Vännen ringde och sa att hon brutit rumpan när hon var ute och åkte skidor, längdskidor!
Det är fart på den bruttan, och det kan bara hända henne.
TJOLAHOPP
Jag känner igen det där med att hitta kläder :-) Det fortsätter så hela livet ska du veta.
SvaraRaderaKram
Greatgrandma (eller hur det nu var)