Dammsuga

En av de sysslor jag hatar mest är att dammsuga. 

Slangen lever alltid sitt eget liv och då man ska plocka fram den fastnar alltid munstycket i något och drar med sig hela städskåpet ut.

 Jag svär alltid.

 Sen svettas jag alltid minst lika mycket som det regnat idag, spelar ingen roll om hur sakta eller fort jag dammsuger utan misstänker att det kan vara kallsvettningar. 

Och om inte det räcker så ska dammsugaren även tillbaka dit den kom ifrån, jag trycker alltid in den i skåpet och hoppas på det bästa. Sen håller jag mig borta lääänge samtidigt som jag hoppas Mr E hinner dit före mig och ställer allt i ordning igen.

Han är så mycket bättre på det där. Han och dammsugaren verkar komma mycket bättre överens.

Som barn virade han in sig i dammsugarslangen och ropade -"Spindelmannen rädda mig!"

Han tyckte sig ha en lysande plan. Medans de andra barnen sprang omkring och lekte Spindelmannen så skulle han se till att han fick träffa Spindelmannen, på riktigt!

Planen gick tyvärr i baklås.

Om Spindelmannen vara på något viktigare uppdrag eller ansåg att lilla Mr E:s liv inte var i fara får vi aldrig veta men räddad blev han istället av sin Mamma ( Kanske kan det vara så att Fru M är Spindelmannen).

För att göra ett långt inlägg kort verkar Melker ärvt sin fars dammsugar-tjusar- förmåga.  En av höjdpunkterna på hans dag är när det ska dammsugas. Med stora ögon springer han efter dammsugaren och kanske hoppas även han att en dag få bli räddad av Spindelmannen.