Nu är det morotspuré som serveras på 207:an.
Självklart hemmagjord då jag har ett litet duktighets il, vi får väl se hur länge det håller i sig.
(man kan ju passa på att vara duktig nu när det är hur enkel som helst att göra maten).
Verkar gillas bättre än palsternackan ialla fall men han har inte riktigt fattat grejen ännu, mycket hamnar utanför.
Men vi kämpar på ett tag och han äter oftast upp hela isbits-stora biten.
Lite roligt är det allt.
Dock lite jobbigt med den klara morotsfärgen. Den färgar av sig på allt från skeden till Melker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar