Nu sitter lille lille Melker, som inte är så liten längre, med oss vid köksbordet när vi äter.
Han är lite svår att fånga på kort då han har lite svårt att fokusera, vill gärna titta på allt samtidigt.
Därav de lite suddiga bilderna.
(Fattar för övrigt inte varför jag verkar ha så svårt att stänga köksluckorna)
Just nu sitter han här och hjälper (läs: stjälper) mig att skriva.
Drar i sladdar och trycker på knappar.
Så det får nog vara det för nu, han tycker inte det är lika kul längre.
Vilken snygging!! Gäller er båda tre!
SvaraRadera